Wilma

  
Hon, min tjej, som får mitt hjärta att slå extra slag. Snart 9 år gammal. Hon fyller år 27/7. 

Kan ingen stoppa tiden så jag får ha henne vid min sida i evigheter. Livet känns så orättvist ibland. Varför ska man förlora människor och djur man älskar. Varje dag kramar jag om mina pälsklingar en extra gång. Man vet aldrig. Livet kan vända på en sekund. ♡ 

Tålamod

Han som ligger tålmodigt och spanar efter sin leksak som hamnat under soffan. 
Älskade Nitro ♡






Vår ängel

Herromdagen satt jag utanför Vårdcentralen och väntade i bilen medans Patrik skulle in och lämna blodprov. Med mig i bilen väntade även Nitro och Wilma. Rätt vad det är så börjar hundarna skälla och det går då förbi en kille med en hund. Jag vrider huvudet för att titta på dom och hunden stannar till och tittar på mig. Mitt hjärta stannade, på riktigt. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag ville bara rusa ut och kasta mig om hunden som var en kopia av vår älskade Valentina när hon var ca 1år. Herre min gud, där satt jag och följde hunden med blicken som efter den gått några meter fram stannar till igen och tittar bak på oss i bilen. Jag tänker att Patrik aldrig i sitt liv skulle tro mig när jag berättar för honom att Valentina precis gick förbi. Rätt vad det är ser jag Patrik komma ut från utgången och han reagerar direkt på hunden som är precis förbi ingången och stannar upp. Jag skuttar ut från bilen glad över att han fick se med sina ögon , att han skulle tro mig och jag ropar: ser du vem det är!? Jösses vilken känslomässig cirkus det blev i hela kroppen och tårarna kom. Vi saknar henne som in i h.......... . Ingen kommer någonsin kunna ta hennes plats i våra hjärtan. ❤