Annas lantliga liv

 

 

Jag har inte haft tid att uppdatera om Wilmas fraktur. Vi var hos Veterinären i måndags , hon röntgades och det har börjat läka. Veterinären tyckte inte hon behövde skenan och gipset längre men hon måste ta det lugnt med allt vad det innebär. Och ni som har fler än en hund kan kanske förstå att det inte är så lätt att hålla en av två eller fler lugna. Men vi gör vårt bästa och försöker hålla Nitro lugn för då är Wilma lugn också. 😜

Ännu en gång har vi varit hos veterinären med Wilma och lagt om skenan, fått nytt gips och bandage. Jag är så trött på detta och vill bara det ska vara över. Nästa vecka kommer röntgen utföras för att se hur frakturen läkt. Hoppas hon snart får slippa hela paketet.

Idag blev det grönt bandage med ett orange hjärta.

Äntligen har jag kunnat plantera om mina chili.

Nu har jag "bara" all paprika kvar,
och så småningom tomat.

 

 

 

Måndagen kom och det var dags för omläggning av Wilmas fot/ben. 

Jag fick lämna henne på kliniken efter att jag fyllt i lite papper om henne samt talat med en tjej där som skulle ta hand om henne. Jag blev lite smått irriterad för det var ingen som talat om för mig att hon skulle lämnas in och hämtas när det var klart. Så ut gick dom åt ett håll och jag åt ett annat. 

Några timmar senare så ringde telefonen och Wilma var klar för hemfärd. Det blev ett rött bandage med ett grönt hjärta på ♡. 

Ingen ny röntgen gjordes för det ansågs vara för tidigt , kanske nästa gång. Min duktiga tjej, alldeles groggy. Jösses vad detta förstör en hel dag för henne. Hon är helt väck fram tills på kvällen.

Igårkväll lyckades Wilma hoppa ur sitt bandage och skenan när hon plötsligt hoppade upp i vår säng som är ganska hög. Jag tror inte hon fick "styltan" med sig och att den fastnade mot bäddmadrassen medans benet följde med kroppen i hoppet istället.

 

Så imorse fick vi ringa och boka en tid för ny omläggning och vi hamnade hos vår favorit veterinär. Hon tyckte det var konstigt att Wilma lyckats hoppa ur den så hel och fin, som ett skal.

 

Vi fick sitta och vänta medans Wilma fick lugnande och blev omlagd igen, det kändes inte lönt att köra hem.